PAX i skolan är en uppsättning verktyg som syftar till att skapa ett klassrum präglat av lugn, trygghet, glädje och studiero, samtidigt som elever får öva på självreglering och social problemlösning. Internationellt har det använts i alla skolans årskurser, men i Sverige är det i dagsläget främst anpassat för lågstadiet.
Skapa förutsättningar för att trivas i klassrummet
Det centrala i PAX är att skapa goda förutsättningar för ett bra samarbete i klassrummet och på ett positivt sätt uppmärksamma när elever bidrar till trygghet och bra samarbetsklimat. Det ska alltså vara lätt att göra rätt (genom tydliga förväntningar), och det ska vara kul att göra rätt (genom positiv återkoppling). Motsatsen till detta förhållningssätt skulle vara att utgå ifrån att klassrumsreglerna är underförstådda och att elever ofta uppmärksammas först när de gör fel. Varje elevs arbete värdesätts utifrån elevens egna individuella kapacitet och förmågor, det finns inga “studieromål” i PAX och det finns inga krav som elever behöver uppfylla.
Utvecklingen av PAX
PAX i skolan skapades ursprungligen 1967 av Muriel Saunders, en lärare i Kansas, USA, med hjälp av psykologen Harriet Barrish. Två år senare publicerades den första vetenskapliga studien, och sedan dess har PAX utvecklats och utprövats i över 50 vetenskapliga studier med många olika åldersgrupper och i flera olika länder. I mitten på 80-talet gjordes två stora forskningsstudier (RCT) på PAX, som kom att ligga till grund för en exceptionell långtidsuppföljning, ca 15 år efter att barnen fått ta del av PAX under ett skolår (åk1 eller åk2). Resultaten vid uppföljningen var häpnadsväckande breda, vilket kan läsas mera om på sidan om forskning.
1999 började Dennis Embry vid PAXIS Institute tillsammans med forskare vid bl.a. Johns Hopkins University i Baltimore att utveckla det som idag är PAX i skolan. Dennis har varit drivande både för att göra barnen så delaktiga som möjligt, och för att komplettera PAX med ett antal forskningsbaserade verktyg, som på engelska kallas ”evidence-based kernels”. Syftet är att ge läraren en flexibel verktygslåda för att med små medel kunna skapa studiero och trygghet i klassrummet för samtliga elever, utifrån deras individuella behov. Kortsiktigt får både eleverna och läraren mera tid för undervisning och fokuserat arbete, medan långtidseffekterna är att både förebygga problem och att fler barn får en bättre skolgång.
10 verktyg för trygghet och studiero
För att kunna öka trygghet och studiero har PAX i Skolan 10 verktyg, som dessutom adresseras särskilt i de situationer som annars brukar vara mest utmanande i klassrummet, såsom övergångar från en uppgift till en annan då det lätt kan bli rörigt i klassrummet. Varje verktyg genomsyras av att läraren tillsammans med eleverna skapar tydliga och förutsägbara förväntningar på varandra, och använder metoder för att väcka elevernas glädje och engagemang i att samarbeta för att uppfylla förväntningarna. ”PAX Vision” handlar till exempel om att läraren tillsammans med eleverna i klassen formulerar hur gruppen ska göra för att alla elever ska kunna trivas i klassrummet. ”PAX Röster” handlar om att gruppen använder sig av en “5-centimetersröst” (viskning), “1-metersröst” (normalprat) osv. Detta hjälper att skapa en tydlig förväntan om hur mycket det skulle vara OK att låta i olika situationer (som vid sagostund eller pysselstund), minskar behov av annars vanliga korrigeringar som “Nu ska vi vara tysta” eller “Så högt ska det inte låta”. “PAX Överraskningar” är små korta avbrott, ofta fysiska, som 1-minutsdans eller en låtsaslek i 20 sek. Hjälper läraren att på ett positivt sätt uppmärksamma att elever bidrar till allas trivsel (“Tack så mycket för att ni försökte använda 5-centimetersrösten under pysselstunden, det är verkligen dags för en överraskning”). ”PAX Hissningar” är ett verktyg där elever skriver till läraren och till varandra, och läraren skriver till elever, där man beskriver hur man tycker att just den personen bidragit till trivseln. Ett sätt att öva på att uppmärksamma när det går rätt, och flytta fokus från när det går fel. “PAX Spelet” är en lekfull utmaning som läraren ger till eleverna under en lektion, som handlar om att under en begränsad tid fokusera på att bidra så mycket man kan till trivsel och studiero i klassen. Spelet introduceras i klassrummet först när läraren känner sig helt bekväm med de andra verktygen samt har en god kännedom om klassen samt hur olika elever är. PAX-spelet arrangeras så att alla grupper lyckas ca 80% av gångerna varje spelomgång, där målet uppnås leder till en Överraskning. Läraren ser till att anpassa spelet så att alla grupper lyckas nästan hela tiden och förhindrar att något eller några lag råkar ”förlora” spelet flera gånger i rad, genom att anpassa svårighetsgrad nästa spel. Spelet är alltså inget riktigt spel, eftersom det anpassas och kontrolleras av läraren. I praktiken är det en välbalanserad utmaning. Svårighetsgraden utgår alltså ifrån kapaciteten hos de noggrant balanserade grupperna som läraren sätter upp.
Lärare som jobbar med PAX i Skolan i Sverige berättar att det har varit en stor hjälp för dem att på ett tydligt och lekfullt sätt skapa trygghet och studiero i klassrummet samt att eleverna brukar uppskatta arbetssättet. En liten svensk pilotstudie har visat att samarbetsinriktade färdigheter ökade hos elever vars klassrum införde PAX, störande beteenden och lärarstressen minskade däremot. En stor vetenskaplig utvärdering av PAX i Skolan pågår för närvarande.