Autismspektrumtillstånd (AST) är en funktionsnedsättning kring samspel och kommunikation. Autism är en väldigt bred diagnos och svårigheterna kan ta sig uttryck på många sätt. Vissa elever med autism har också intellektuella svårigheter och har rätt att gå i anpassad grundskola.
Skolan är ofta en svår plats att orientera sig i för elever med AST. Detta visar sig bland annat i att elever med AST är överrepresenterade kring problematisk skolfrånvaro. Det är vanligt med utmaningar kopplade till svårigheter att förstå vad som ska hända eller vad som förväntas i olika situationer. Det är också ofta svårt med plötsliga förändringar, otydliga instruktioner och att förstå outtalade sociala förväntningar. Därför rekommenderas ofta pedagogiska strategier som bildschema, tydliga förberedelser och extra tydliga instruktioner.
Skolans osynliga regler kan ställa till det
Det är vanligt att aktiviteter i skolan innehåller outtalade förväntningar på elever. Till exempel känner sig kanske eleverna välkomna om andra elever hälsar när de kommer till skolan. Om alla försöker vara tysta under en genomgång ökar chansen att alla hör och förstår. Om elever väntar på sin tur och pratar med lagom stark röst under diskussioner i klassrummet blir de trevliga och givande. Ibland förväntas att man räcker upp handen om man vill säga något och i andra situationer är det ok att bara ta ordet. På skolgården fungerar det att använda sin starka röst och i andra sammanhang kanske man behöver viska för att inte störa andra. Skolan är full av denna typ av osynliga “regler” som handlar om hur vi gör det trevligt och kul att lära oss saker tillsammans.
När elever bryter mot dessa osynliga regler kan det ofta leda till tillsägelser eller andra reaktioner från både vuxna och andra elever. Tillsägelser och skäll när någon bryter mot osynliga regler försämrar relationerna och är inte det bästa sättet att skapa trygghet och studiero. Det är bättre att göra de osynliga reglerna synliga och öva på att samarbeta för att ha det bra tillsammans. Det är såklart inte alltid lätt, men förståelsen ökar känslan av sammanhang.
PAX konkretiserar det outtalade
Kärnan i PAX är att tillsammans sätta ord på hur klassen vill ha det tillsammans i olika situationer. Det skapar både mer tydlighet i stunden och övning i att förutse själv hur det är bra att agera i olika situationer. Det ger också möjlighet att beskriva vad en själv behöver för att må bra i klassrummet. Klassen funderar tillsammans inför olika moment hur de ska göra för att olika aktiviteter i skolan ska fungera så bra som möjligt. När klassen tillsammans har konkretiserat hur de vill ha det, t.ex. att gå lugnt när det är dags att plocka undan sina saker, kan vuxna visa eleverna uppskattning när de följer den gemensamma överenskommelsen. Detta gör det lättare för alla elever att lyckas samarbeta för studiero. Tillsammans kan sedan klassen reflektera över hur de gjorde och om det blev en trygg och trevlig stund. Tydlighet både innan och under och efter aktiviteter skapar förutsättningar för fler elever,till exempel dem med AST, att få bidra till ett fint klimat i klassen. Det minskar också behovet av tillsägelser och ökar möjligheterna att eleverna får mycket positiv feedback. Forskning visar att detta gagnar främst elever i behov av särskilt stöd, t.ex. elever med autism eller andra funktionsnedsättningar.
Syftet med PAX är att skapa trygghet, studiero och glädje för alla elever. En stor del i detta är att vara lyhörd för olika elevers behov. I detta är en viktig del att hjälpa eleverna att ha lagom förväntningar på varandra och att skapa ett klimat där alla kan göra sin röst hörd kring hur de vill ha det i skolan. I utbildningen till PAX-instruktör och PAX-lärare är det därför en viktig del att tillsammans reflektera kring hur vi kan skapa ett klimat där det är kul att kämpa tillsammans för studiero, och det är ok att det är svårt ibland.
När detta lyckas upplever lärare att PAX leder till ökad inkludering, delaktighet och tydlighet, inte minst av elever med autism. Lärare upplever också att PAX leder till att barn hjälper varandra mer och kan bryta upp grupperingar så att elever får nya vänskapsrelationer utanför sina grupperingsgränser, vilket ökar chansen till upplevelse av gemenskap.
